Se upp för folk i bostadsrätt !

Detta är en krönika skriven av frilansjournalisten Jonas Hållén
Jag var en sådan som tyckte att regler behövde sina undantag och att sunt förnuft kunde duga som rättesnöre. Det var innan jag flyttade till bostadsrätt
I den första föreningen hade en ung flicka förälskat sig i en man. Hon ville bo tillsammans med sin käresta, men var inte riktigt säker på sina känslor för honom. Föreningens stadgar var klara: "Ingen uthyrning i andra hand, om det inte kunde styrkas att medlemmen skulle arbeta eller studera på annan ort". Men den dåvarande ordföranden var en godhjärtad man: han gjorde ett undantag för kärleks skull.
När jag tog plats i styrelsen några år senare var nästan var femte uthyrd i andra hand. Den goda gärningen hade skapat en liten öppning i regelverket, som nu utnyttjades maximalt av andra medlemmar, med näsa för pengar.
I en annan förening utbröt i slutet av 1970-talet en seglivad tvist om renoveringen av några fönster. En medlem krävde att föreningen skulle betala hela kostnaden. Det gick hett till, att döma av skriftväxlingen. Medlemmen skrev långa, arga brev, fyllda av paragrafer. Av svaren från styrelsen kan man ana hur ledamöterna nästa duckade under den strida strömmen av argument.
Men läser man stadgarna är även det här fallet klart: medlemmen skulle själv ha betalat sin fönsterrenovering. Fast någonstans på vägen orkade inte styrelsen. 
Man ville ha ärendet ur världen och lade fram en kompromiss: vi delar fifty-fifty. Efter ytterligare några varv i papperskranen accepterade medlemmen uppgörelsen. Allt var frid och fröjd. Tills samma konflikt uppstod nästa tjugo år senare och en annan medlem krävde att föreningen skulle betala hans renoverade fönster.
Som en Fågel Fenix dök den gamla uppgörelsen upp igen. Samma diskussion satte igång.
Det här är två exempel, men listan kan göras lång. Världen - och i synnerhet styrelserna i svenska bostadsrättsföreningar - är full av människor med goda föresatser, som gör ett undantag för att få en smula lugn och ro. För sent upptäcker de att världen - och i synnerhet svenska bostadsrättsföreningar - är fulla av människor som tar varje sådan praktisk lösning som en bekräftelse på att de haft rätt hela tiden.
Ur det som var en enstaka kompromiss uppstår plötsligt praxis. Därför behövs tydliga och fasta regler. Inte minst för att värna om de svagare. Det är ju sällan de tystlåtna och försiktiga som försöker tänja på gränserna - i nio fall av tio utgörs den skaran av verbalt begåvade och drivna människor, vana att få sin vilja igenom.
Alltså är jag efter femton år i bostadsrätt tvungen att ge min gamla, buttra lärarinna från mellanstadiet rätt: Regler är till för att följas. Punkt slut.		  

 

"Den goda gärningen hade skapat en liten öppning i regelverket, som nu utnyttjades maximalt av andra medlemmar, med näsa för pengar"

"Fast någonstans på vägen orkade inte styrelsen"

"Världen - och i synnerhet styrelserna i svenska bostadsrättsföreningar - är full av människor med goda föresatser, som gör ett undantag för att få en smula lugn och ro. För sent upptäcker de att världen - och i synnerhet svenska bostadsrättsföreningar - är fulla av människor som tar varje sådan praktisk lösning som en bekräftelse på att de haft rätt hela tiden"

"Därför behövs tydliga och fasta regler. Inte minst för att värna om de svagare. Det är ju sällan de tystlåtna och försiktiga som försöker tänja på gränserna"